Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pariserstämingar under kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man förvånas icke över att den gamla damen ryckes
med och småler under tårarna. Man är alltid glad
och sorglös, då man går i striden, säger han. Matt
tänker aldrig på att dö och tror, att döden endast är för
de andra. Hur skulle det vara möjligt att dö, när man
känner sig så full av liv. Han berättar om kamraten,
som med en lustig visa på läpparna störtar fram i
spetsen, för att i nästa ögonblick sjunka ihop för en kula
— men med en refräng på läpparna. Han berättar,
huru känslan inför de döda därute får ett drag av
antikens uppfattning. De döda ha endast gått förut;
man höjer sitt glas till deras minne, och festens glädje
4
fortsätter sorglöst vidare. Maurices vältaliga ord
frammana en hel rad av intima stämningar, som
giva en egendomlig, levande bild av livet vid
fronten.
Slutet på boken utgöres av en notis ur den
officiella tidningen, som kort och torrt meddelar, att
Maurice Vernier avlidit till följd av sår, som han
erhållit i en strid, den 3 nov. 1915.
Paul Géraldys lilla bok är, om man så vill, en
bagatell, men en bagatell, som med en förunderlig
friskhet och trohet fixerar några av de tankar och
känslor, som i detta ögonblick röra sig i parisarnas
sinnen. Det bör tilläggas, att det är en bagatell av
den art, som man endast förstått att skriva två gånger
under mänsklighetens historia, nämligen under sen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
