Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Profana element i medeltidens kyrkliga drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den barmhertiga jungfrun ej endast räddar henne från
evig fördömelse, hon rycker äfven brottslingen ur den
verldsliga rättvisans klor och skyddar honom från timliga
straff. Aldrig har jungfruns mystiska makt blifvit
predikad i en så krass form.
Huru stor roll jungfrun nu än spelar i denna grupp
af dramer, så föres dock vårt intresse lika mycket åt ett
annat håll. Det är nemligen mot bakgrunden af en tidens
hvardagshandling, som jungfrun vanligen uppenbarar sin
mystiska makt, och vi finna derför i dessa dramer ofta en
trogen skildring af tidens seder, ej sällan genom sin
osoff-rade detaljrikedom realistisk ända till platthet. Så börjar
dramat La femme que notre Dame guarda d’être brûlée med
skildringen af två borgarefamiljers idylliska hvardagslif,
på hvilket ett brott gör en hastig ända.
En rik borgare har nyligen bortgift sin dotter med
en ung man vid namn Aubin. De båda hushållen lefva
fridfullt och lyckligt sida om sida, tills en dag en
prat-makare till granne för svärmodern GKiibor berättar ett
rykte, som går i- trakten, att hon skulle stå i brottslig
förbindelse med sin svärson. Den osanna beskyllningen
griper henne djupt, bringar henne utom sig, och hon
vet ej bättre råd än att låta döda svärsonen för att så
göra ett slut på ryktena. Hon låter lönmörda honom, och
liket är redan färdigt till begrafning, då rättvisans tjenare,
som anat oråd, infinna sig för att göra en undersökning;
man upptäcker strax, att ett brott föreligger, och står
just i begrepp att bortföra hela familjen till fängelset,
då Guibor bekänner. Hon dömes till döden och föres till
afrättsplatsen.
Så långt artar sig dramat närmast till en nyktert och
realistiskt hållen skildring af tidens borgerliga seder,
hvil-ken verkar trovärdig in i de minsta detaljer; men under
dramats fortgång inmänger sig allt mera ett mystiskt
element, som tränger allt annat i bakgrunden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
