Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Profana element i medeltidens kyrkliga drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I heta böner har Guibor anropat jungfrun om
frälsning för sin själ, och jungfrun är henne nådig: tre
särskilda gånger måste man antända bålet, elden sprakar i
träet och förtär detsamma, men Guibor förblir oskadd; då
inse domaren och folket, att hon är en helig kvinna och i
triumf återföres hon till sin boning.
Men från den dagen lefver Guibor en botgörares lif,
hon bortskänker alla sina egodelar och framsläpar sjelf
sitt lif i ensamhet och fattigdom; till slut har hon ej ens
en mantel, i hvilken hon skulle kunna besöka kyrkan;
hon gråter, när hon ser grannarne bege sig dit — hon
skall ej på denna dag, som firas till åminnelse af
jungfruns kyrkotagande i templet få höra den högtidliga messan.
Då tyckes det henne, som om vår herre Jesus Kristus sjelf,
beledsagad af jungfrun och englarne, stege ned från
himmelen, satte ett ljus i hennes hand och clebrerade messan
inför henne — en scen som i sin enkla storhet kanske
hör till de skönaste, som någonsin en skaldehjerna skapat.
Det som väl framför allt förlänar dylika scener deras
stora verkan, är det, att de berättas med denna enkla och
trovärdiga naivitet, som aldrig går ur vägen äfven för de
vulgäraste detaljer, men just uppsöker dem och så
oupplösligt sammansmälter hvardagslifvets trivialitet med de
säregnaste visioner. I sådana dramer är det profana och
det mystiska oskiljaktigt blandadt med hvarandra.
Dylika dramer, i hvilka det profana och det mirakulösa,
skildringar af tidens privatlif genomväfda af periodens mest
luftiga mystik, förekomma i denna samling många. La reine
du roi de Portugal står så i allo mycket nära La femme que
Notre Dame garda d’être brûlée. Ett annat sådant är La nonne
qui laissa son abbaye (VII). En riddare frestar en nunna
till att fly med honom ur klostret. Efter mycken tvekan
går hon in derpå, men hejdas två särskilda gånger af
jungfrun, inför hvars bild hon bedt i kapellet. Tredje
gången går hon förbi jungfrun utan anropande; i trettio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
