Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Profanmysteriet under medeltiden från dess första framträdande till omkring 1550
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En tredje klass utgöres af de -
terna, hvilka förhålla sig till den första klassen som
parabeln till allegorien. De ha framgått ur de egentliga
mysterierna, i det de framställa nya testamentets parabler, så
t. ex. den förlorade sonens historia. Ännu i en fjerde form
uppenbarar sig moraliteten — och detta är den från vår
synpunkt vigtigaste, nemligen i de s. k. Histoires d. v. s.
en anekdot, en novell eller en händelse ur lifvet, hvilka
dramatiserats för att tjena som moraliskt exempel.
Medel-tidspredikanten älskade ju att fängsla sina åhörares
uppmärksamhet genom att späcka sitt föredrag med
anekdoter, ur hvilka han sedan med större eller mindre
sub-tilitet utdrog en eller annan lära. Man finner goda
prof-bitar på denne exempelpredikan i Gesta Romanorum.
Dylika »Histoires» förekomma äfven under benämningen
-roire eller Exemple. I denna art af moralitet börja de
allegoriska personligheterna försvinna, och genren utvecklar
sig temligen snart till en ren sedekomedie.
Moraliteten har i mycket befordrat dramats
utveckling, och den står i mer än en punkt det pseudoklassiska
dramat nära *.
Den var visserligen abstraktare än mysteriet, ty i stället
för individuella personer satte den allegorier. Men det
1 Huru nära moraliteten i mänga fall stod femtonhundratalets
tragedi, derom vittnar Thomas Sibilet’s yttrande i L’art poétique
français (1573), kapitel VIII: La moralité Françoise représente en
quelque chose la Tragédie Grecque et Latine, singulièrement en ce qu’elle
traite fais graves et Principaux. Et si le François s’estoit rangé ä ce
que la fin de la moralité fut toujours triste et douloureuse, la moralité
seroit Tragédie”. Ser inan ej ner till djupar egendomligheter, så är
denna karaktéristik träffande — likheterna äro mångahanda. Också
tragedien begagnade sig efter Senecas (och hvarför ej äfven efter
moralitetens) exempel af allegorier; den späckade sitt föredrag med sentenser,
och ofta ser man dessa utmärkta med citationstecken, för att de bättre
skulle falla i ögonen. Eller också angaf man hufvudinnehållet af en
Discours i margen, ja man lösryckte till och med dylika sentenser ur
dramat och utgaf dem i särskilda samlingar. Man betonade skarpt
tragediens moraliska betydelse — också den skulle vara ett ”exempel”
på stora och höga bedrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
