Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Profanmysteriet under medeltiden från dess första framträdande till omkring 1550
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för trivielt, dialogen för långrandig, karaktersteckningen
för primitiv; personerna stå der stela och uttryckslösa
som medeltidsskulpturerna i en kyrkoportal; eller der fins
ingen handling i dramat, det består endast af monologer,
späckade med sentenser, som säkerligen aldrig ens en
me-deltidspublik kunnat stå ut med att höra, etc. etc.
Med andra ord, det tyckes som om man verkligen —
utan att någonsin derför anföra någon egentlig bevisning
— förutsatte, att under medeltiden dramer skrifvits, som
endast voro afsedda för att läsas. Men om något tarfvar ett
bevis, är det väl just detta. Ty under denna tid lästes ju
föga utom af klerker, och äfven de literaturalster, hvilka
närmast tyckas afsedda för läsning, voro då för de flesta
bekanta endast genom föredrag. Riddaredikterna
recite-rades då på slotten och marknadsplatserna, och med
fabli-auema gladde jonglören männen, när fruntimren stigit upp
från bordet. Och huru gouterade voro ej under
medeltiden alla slags trätor, frågor och jeux-partis, alla dessa
olika arter af dialogen! Månne ej derför, att just denna
form gaf ett särskild t lif åt recitationen? Men
medeltidsdramat, denna så populära diktart, som allt från sitt
första uppträdande skrefs för att med sin grofva åskådlighet
fägna och undervisa massorna, dess form skulle af
medel-tidsförfattarne fullt medvetet valts för att åstadkomma en
art läsning? Man betänke endast, att ett drama vid
läsningen alltid är svårare att fullt genomtränga och förstå än
en berättelse, ty dramat består ju endast af dialog, och
det är scenens och skådespelarnes uppgift att fylla de
luckor, som författaren lemnat i sin framställning.
Bortfaller nu uppförandet, så måste läsarens eget fantasiarbete
ersätta både dekorationerna och skådespelarens tolkning,
hvilket svårligen lyckas för en ej synnerligen läsvan
publik, och en sådan egde medeltiden icke.
Om man angående enskilda medeltidsdramer kommer
til i det resultat, att de ej kunnat uppföras, så torde detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
