Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Profanmysteriet under medeltiden från dess första framträdande till omkring 1550
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dramats närvaro. Griseldis, det äldsta kända
profandramat, uppfördes just af Basocken inför Charles VI år 1395.
Vid samma tid, som Confrérie de la Passion började
att möta svårigheter från myndigheternas sida, blef äfven
uppsigten öfver Basochen strängare. Så tvingades den 1538
att fjorton dagar före hvarje föreställning låta censurera
sina manuskript.
Den sista gången, som vi höra talas om någon
representation af Basochen, är då den 1582 erhöll tillåtelse att i
palatsets stora sal spela: »une tragédie et une comédie, à la
charge, qu’il n’y aura en icelles chose quelconque contre
la religion, le Roy et l’estat de ce Royaume et de n’y
nommer ne scandaliser aucun sur peine d’y respondre en leurs
noms privez» Men såsom sedan skall visas användes
under senare hälften af femtonhundratalet benämningarne
tragedi och komedi med så liten urskiljning, att det är
mycket möjligt, att under dessa uttryck här döljer sig en
moralitet och en fars. Flere af deras gamla fester och
sedvänjor fortlefde dock ännu in på sextonhundratalet.
Les enfants sans souci2 var namnet på ett annat
sällskap, hvars ursprung är ännu dunklare än Basochens.
Den vanliga traditionen vet att berätta, att sällskapet
bildats under Charles VI:s regering (således ungefär samtidigt
med Confrérie de la Passions stiftande), och att det bestått
af unga och glada gossar, till större delen förmögna och
af god familj. Men Petit de Jullevilles åsigt, att de
utgjort en slags literär bohème, hvilken icke hade något
annat att dela än sin ungdomliga glädtighet, sin kvickhet
och smaken för ett lättjefullt och äfventyrligt lif,
förefaller troligare. Dermed vare emellertid huru som helst, så
mycket är säkert, att de hade mycket gemensamt med
Basochen. Troligen stodo de under dennas disciplinära
öf-verhöghet — åtminstone hafva vi ej före sextonhundrata-
1 Félibien et Lobineau, Histoire de la ville de Paris. V, p. 13.
* Parfait, II 198 ff. — Petit. Cornéliens 143 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
