Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Profanmysteriet under medeltiden från dess första framträdande till omkring 1550
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
let något domstolsutslag emot dem, och då hade Basochen
redan upphört att existera och kunde således ej längre
svara för deras gerningar. Säkerligen har mången
medlem af Enfans sans souci äfven tillhört Basochen.
Traditionen berättar, att de båda sällskapen ingått en
vänskaplig öfverenskommelse, hvarigenom Basochen fick rättighet
att spela deras sottier och les enfants sans souci
Baso-chen’s moraliteter och farser Ty såsom les enfans sans
souic’s specialitet nämnes alltid sottien, detta satiriska
narrspel, halft en fars, halft en moralitet, och hela
sällskapet hade också form af ett narrkompani, hvars högste
chef var Le prince des sots och den närmaste i värdighet
efter honom La mère sotte. På femtonhundratalet var det
på narrprinsens anmodan, som Basochens stordignitärer
begåfvo sig till Hôtel de Bourgogne för att der första
dagen i fastan öfvervara skådespelet i den loge, som
gratis stod till de båda sällskapens förfogande.
Deras representationer fortsattes ännu, om ock i
förfall, i andra hälften af femtonhundratalet. Du Verdier
nämner dem ännu 1584 såsom existerande; troligen
upphörde de under religionskrigen 1584—15V14.
Men det som i Basochens och Enfans sans soucis
historia för oss är af största intresse, är att de enligt en
tradition, som förefaller mycket sannolik, redan 1485 a med
Confrérie de la Passion öfverenskommo om, att de mot
vissa rättigheter skulle spela sina moraliteter, farser och
sottier på brödraskapets teater. Så strömmade allt
tillsamman till Confreriets teater, och det är detta sällskap, som
under hela sextonhundratalet och långt fram på
sjuttonhundratalet beherskade teaterförhållandena i Paris.
1 Parfait, Histoire du théâtre français, II p. 08 och 200.
1 Hvad årtalet, 1435, beträffar, så går detta emellertid tillbaka
till en mycket osäker källa: Chevalier de Mouhy’s Journal du théâtre
français (manuskript i Bibliothèque nationale), hvars uppgifter särskildt
for den äldre tiden äro inj*eket otillförlitliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
