Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Historiska dramer - 2) L’Istoire de la Destruction de Troye la grant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d’Orléans. Milet måste hafva sett eller hört omtalas
belägringsspelet. De båda dramernas samtidiga förekomst i
Orléans tyder i hvarje fall på, att der funnits ett ej ringa
intresse för skådespel. Ar det eljest troligt, att Jacques
Milet offrat två år på utarbetandet af sitt drama? Siège
d’Orléans författande kan ej hafva tagit mindre tid i
anspråk. Man kan ej gerna tänka sig, att en författare gjort
sig så mycken möda, om han ej vetat, att hans drama
skulle spelas. Vi veta ju, att efter stadens befrielse en
feststämning bemäktigade sig sinnena, och att man med
processioner och dramatiska scener ur belägringen firade
den för staden betydelsefulla åminnelsedagen. När man nu
några år framåt spelat dylika scener från belägringen och
ett visst behof efter omvexling gjort sig gällande1, har man
månne ej då af Jacques Milet bestält föreliggande drama,
hvilket ju äfven det framställer krigsscener, om ock af ett
mera romantiskt skaplynne?
Medeltiden kände visserligen Homeros genom dåliga
latinska sammandrag af hans skrifter, men sin egentliga
kunskap om de trojanska sagorna hemtade den ur tvenne
andra författare, nämligen Dictys Cretensis och Dares
Phry-gius. Dessa båda voro under medeltiden mycket omtyckta,
ty man ansåg, att de varit ögonvittnen till den kamp, som
de skildra, den förre från grekisk, den senare från trojansk
synpunkt. I intetdera af dessa arbeten uppträda de grekiska
gudarne som deltagare i striderna, och detta betraktades
af medeltiden såsom ytterligare en fördel. Hos Homeros
tadlade man nemligen denna inblandning af gudarne i
menniskornas strider.
Men den, som gjorde trojanska striden till ett af
medeltidens mest skattade sagoämnen, var Benoît de
Saint-More, hvilken mot slutet af elfvahundratalet episkt
behandlade densamma i sin Roman de Troie. Honom följde
sedan Guido de Colonna i sin historia destructionis Trojae
1 1446 uppförde man ett Mystère de Saint Etienne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
