Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Dramer af sedeskildrande karakter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
källa, ty dels öfverensstämmer hela hans framställning
närmast med den redaktion, som Val. Maximus ger af
historien, dels alluderar han äfven på en annan historia, som denne
anför (berättelsen om huru Zaleucus dömde sin son att
mista båda ögonen, men huru han ändrade straffet så, att
båda i stället skulle förlora hvar sitt öga).
Fast händelsen försiggår i Rom, äro dock alla de
uppträdande kristna, hvilket naturligen är en afvikelse från
Valerii Maximi framställning. Moralitetens innehåll är
följande:
En dag då Oracius, romarnes konsul, skipar rättvisa,
föres till honom en kvinna, hvilken förrådt Rom. Hon
dömes till halshuggning. Men hennes dotter beder, att
moderns lif må skonas och straffet till gengäld fördelas
mellan dem båda:
Puisque voulez desc&piter
Ma mère, je requier, chier sire,
Affin la besongne assoufire,
C’est que sentence sera muée.
Et que j’aye part au martyre
En quoy ma mère est condamnée;
Q’elle ayt une jambe couppée,
Et moy une, je le veulx bien,
Puis sa langue luy soit ostéo
Et la mienne, par tel moyen.
Pour la délivrer du lyen
De la mort, tranchez-moy les bras,
Car s’elle meurt, je cognoy bien
Que jamais je n’aurais soulas.
Oracius röres af dotterns stora kärlek och lofvar att
benåda modern, men hans bisittare påminner honom då
om, att domaren ej får återkalla den dom han en gång
fält. Han dömer henne då till att i fängelset dö af
hunger. Dottern får tillåtelse att tala med henne genom
fängelsets gallerverk.
Hjertat vill brista på henne, då hon hör modern klaga
öfver sin hunger och bedja om något att äta:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
