Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Dramer af sedeskildrande karakter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finner dem Envie, som väpnad med sin båge är ute på jagt
för att med misshällighetens pilar träffa menniskobamen.
De båda bröderna blifva henne ett lätt byte: de finna,
att de äro tillbakasatta för den yngste och mest älskade
brodern. I tid uppträder emellertid Remort de Conscience
och tillintetgör för denna gång afundens anslag. Derpå
föra de båda bröderna faderns boskap ut att beta på
än-garne. Här finner dem åter Envie, och denna gång göra
hennes pilar den åsyftade verkan. När den yngste brodern
kommer och besöker dem, kasta de honom i en brunn,
doppa hans klädnad i blod och bära den till fadern,
sägande, att de funnit den i skogen.
Föräldrarne äro förtviflade öfver sitt älsklingsbarns
död. Då uppträder åter Remort de Conscience och vänder
brödernas sinne till det bättre. De bekänna för fadern,
hvad de gjort, och han förbannar afundsjukan. De söka
efter brodern, hvilken lyckligtvis återfinnes lefvande, och
erhålla hans förlåtelse. Fadern beder dem för framtiden
akta sig för afundsjukans ingifvelser, och kärleken herskar
åter i den lyckliga familjen.
Delvis förekommer i detta drama en dubbel
motivering. Så t. ex. hafva de båda bröderna redan börjat ångra
sitt handlingssätt mot brodern, innan Remort de Conscience
uppträder ’.
Ännu två dramer eller snarare situationsbilder böra
här nämnas. Det ena, Histoire rommaine d’une femme qui
avoit voulu trahir la cité de Romme, et comment la fille la
nourrit six sepmaines de son lait en prison 7, har hemtat sin
fabel direkt ur en antik källa. Samma händelse återfinnes
nemligen i en fabel af Hyginus, hos Plinius den äldre och
i Valerii Maximi Facta et Dicta. Den senares
framställning var säkerligen den obekante moralitetsförfattarens
1 Text i L’Ancien théâtre françois, p. 171 och i Fournier, p. 886.
Jmfr Petit, Répertoire, p. 68.
1 Till denna grupp af parabeldramer hör äfven Le mauvais riche
et le ladre. Se Petit, Répertoire, p. 83.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
