Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Profandramat från 1550 till omkring 1600 - III. Dramer af sedeskildrande karakter - 2) Tragedie françoise de Philandre, femme d’Hipolyte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
halshuggningen). Då hade Philanire dånat och af sina
damer förts till sängs.
Så långt budbärarens berättelse. Philanire skrider
nu sjelf öfver scenen, endast en skugga af sig sjelf,
beledsagad af en rådsherre, som söker trösta henne. Sjelf
är hon emellertid öfvertygad om, att hon ej kan lefva
länge. Stycket slutar med en kör.
Philanire är det första allvarliga försöket till en
tra-gikomedi i Frankrike. Man kan ej säga, att det utfallit
lyckligt, men arbetet är dock ej utan betydande
förtjen-ster. Der finnes något af renässansens djerfva
verklighetssinne i detta drama; dess handling skrider raskt framåt
och är komponerad med verkligt sinne för dramatiska
effekter.
Men Rouillet har strandat på samma klippa som alla
femtonhundratalets författare, hvilka försökt sig i denna
genre (Garnier dock undantagen). Han har ej förstått att
i de vexlande scenerna, hvilka ju röra sig från det
hvardagliga till det patetiska, träffä den rätta tonen. Och
detta är kanske den största och nödvändigaste konsten i
en tragikomedi. Rouillet låter tjenarinnan i följande
mytologiskt episka stil uttrycka, att tvenne dygn förflutit:
Déjà deux fois la terre a étendu
Ses bras ombreux, et au ciel a rendu
Les astres clairs pour nous bailler lumière:
Deux fois aussi la nuit coutumière
A ramené à tous le doux dormir.
Han blir ofta platt, då han vill vara naturlig, och
löjlig, då han vill verka patetiskt.
Derför erbjuder detta drama ännu en bizarr och
osmält blandning af medeltidsdramats och tragediens
egenskaper. Medeltidsartad är fabeln med sin naivt
osmyckade sedeskildring och sina anspråk på att vara en
verklig händelse. Detsamma gäller versen, som vanligen är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
