Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Profandramat från 1550 till omkring 1600 - III. Dramer af sedeskildrande karakter - 2) Tragedie françoise de Philandre, femme d’Hipolyte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vostre père, enfans, gist tout mort,
Le chef tranché; le seul confort
De vous et moy est mis au nombre
Seulement d’un legière umbre.
Det är en viss rörande naturlighet i denna scen.
Philanire framför nu sitt ärende för vicekonungen,
hvilken, sedan han äfven förhört Sévère, dömmer denne att
äkta Philanire. Bröllopet firas strax med stor ståt; alla
draga i procession till festen. — Huru långt befinner man
sig ej i en dylik scen från tragediens seder och moral!
Huru omöjligt skulle ej der ett dylikt arrangement vara!
Men femte akten har ännu nya öfverraskningar af samma
slag att bjuda på.
Femte akten. Det är genom budbärarens berättelse
för kören, som vi få veta de vidare händelserna.
Finkänslighet kan det just ej vara, som förmått författaren
till denna anordning, ty han har ju förut — andra ting
att förtiga — låtit frambära den hufvudlöse mannens lik
på scenen. Pompöst skildrar nu budbäraren, huru
Philanire hade kastat sina svarta kläder och ifört sig den
lysande bröllopsskruden, huru Sévère i purpur och guld
skridit fram vid hennes sida, och huru de slutligen dragit
sig tillbaka till bröllopsgemaket. Följande morgon hade
derpå vicekonungen kallat dem inför sig och frågat, om
de voro belåtna med sin förmälning, och båda hade tackat
honom, emedan han fört dem tillsamman. Vicekonungen
hade då yttrat, att Sévère genom det äktenskap, han
ingått med damen, nu sonat den skymf, som han förut
tillfogat henne. Nu återstode blott att vedergälla honom
för hans brott i öfrigt. Och vicekonungen hade befalt,
att han strax skulle halshuggas. Förgäfves hade båda
gråtit och Philanire bedt honom att ej på samma dag
göra henne till maka och enka. Intet hade kunnat
beveka honom, och Sévères hufvud hade fallit. (Med
synbart välbehag dröjer författaren vid skildringen af sjelfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
