Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Profandramat från 1550 till omkring 1600 - IV. Alexandre Hardy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åskådare, utan den fick ingripa i handlingen och föra den
vidare framåt. *
En annan vigtig reform, vid hvilken medeltidsdramat
fått tjena till mönster, var, att han lät handlingen försiggå
inför åskådarnes ögon; han nöjde sig ej längre med
budbäraren, hvilken berättar, hvad som tilldragit sig bakom
scenen. Hos Hardy dö nästan alla hjeltarne på scenen,
och han väjer ej tillbaka för att låta ännu mera
upprörande händelser tilldraga sig der. I Scédase ou
Vhospita-lité violée skändas de båda flickorna så godt som inför
åskådarnes ögon; de kastas i en brunn och uppdragas
derifrån döda, och slutligen begår fadern sjelfmord på
deras graf.
Hos Hardy är det också för första gången, som man
finner en genomförd handling, ett verkligt skådespel, scener
och akter, som logiskt följa på hvarandra. De kämpande
personerna mötas och mäta sina krafter inför åskådarens
ögon, och de intressen, som stå på spel, debatteras på sjelfva
scenen. Ty i kompositionen ligger Hardys styrka. I
förmågan att skarpt genomtänka ämnet och klart få fram alla
dess dramatiska pointer öfvergår han föregångarne och,
hvad som framför allt länder honom till ära, många af sina
efterföljare. Jemför man hans arbeten med föregångarnes
och efterföljarnes, såsom Rigal i de flesta fall gjort, så
träder detta förhållande klart i dagen.
Jodelles Didon se sacrifiant är icke något egentligt
drama. Aeneas har, då det börjar, redan beslutat sig för
att öfvergifva Dido, och dramat blir sedan endast en lång
följd af elegier öfver denna handling.
Hardys Didon är visserligen illa skrifven, men det
är dramatiskt i hela sin anläggning.
I första akten har Aeneas ännu ej bestämt sig, för
hvilket steg han skall taga. Han har börjat tänka på, att
han måste fortsätta sin resa till Italien, och han känner
samvetskval öfver, att han ej redan gjort det. Dido är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
