Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oii trästam nära vattenytan, blickande ut
öfver sjön. Vass’ yttrande: »jag tror hon
grinar af sorg öfver att Ni är gift. inte
mot solen» smickrade konstnären
ofantligt; ännu genom vaggonsföustret. då de
följde honom till stationen, påminde han
därom hviskande. Professorskan var med,
men icke Hans; denne gänglige, i vågor
gående yngling uppehöll sig hälst i Der
altes närhet. Och gubben tyktes anse
det som sin förnämsta lifsuppgift att slipa
liar under brohvalfvet framför gafveln.
Sam Vass lade märke till. att
arkitektens lynne betydligt försämrades under
den vecka fröken Mari var försvunnen.
De hade nyligen tagit det stora rummet
ofvan källarsalen i besittning, och medan
målarn ströfvade omkring med sitt staffli
och sitt skrin, gick den andre för det
mesta fram och tillbaka i hettan där inne.
Och likväl voro september dagarna så
härliga att Sam ej viste hvilken belysning
han borde välja för sina Hculundc pojlar.
Fan — svor han för sig själf — Lind
går och tjurar, fast Väderhatten skickat
och betalat honom. Han blefve viil inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
