- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
24

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Barnen på Ingleside

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hår som sin mamma och trohjärtade, ljusbruna ögon som
sin pappa; han hade sin mors fina näsa och sin fars fasta
mun med det humoristiska draget. Och han var den ende
i familjen, som hade så pass välskapade öron, att de
gillades av Susan. Men han hade ständigt en gås oplockad
med Susan, eftersom hon inte ville höra upp med att kalla
honom »lille» Jem. Det var ju direkt förolämpande, när
man var tretton år gammal … Då hade mamma bättre
förstånd.

— Nu är jag inte liten längre, mamma, hade han
harmset utbrustit den dag han fyllde åtta år. — Jag är
förfärligt stor.

Mamma hade suckat och skrattat och suckat igen. Men
aldrig mer kallade hon honom »lille» Jem — åtminstone
inte så att han hörde det.

Han var och hade alltid varit en duktig och pålitlig
liten pojke. Aldrig bröt han ett givet löfte. Men han hade
just inte lätt för att tala och uttrycka sig. Hans lärare
tyckte inte, att han var någon lysande begåvning, men han
var flitig och skötte sig bra. Han trodde aldrig på
någonting, därför att en annan, om också fullt vederhäftig
människa sagt det, han ville själv övertyga sig. En gång hade
Susan sagt honom, att om han en frostdag med tungan
slickade på låsvredet, som var av metall, skulle hans tunga
fastna. Jem gjorde det genast — »för att se om det var
sant». Han fann, att det var »sant», och sin vetgirighet
fick han umgälla med flådd tunga flera dagar efteråt. Men
Jem knotade ej över något lidande, som hans
vetenskapliga forskningsiver beredde honom.

Genom trägna iakttagelser och ett ständigt
experimenterande tog han reda på en hel del, och hans syskon
beundrade den grundliga kännedom han ägde om deras egen
lilla värld. Jem visste alltid var de vilda bären mognade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free