Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Barnen på Ingleside
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
först, var de första bleka violerna vaknade upp på sitt
mossiga läger ur vintersömnen och hur många ljusblå ägg,
som lågo i det eller det rödhakeboet inne i lönndungen. Han
kunde spå med tusenskönans vita kronblad och suga
honung ur rödklöver och grävde upp alla slags ätliga rötter
ur jorden invid sjöstranden. Susan gick i daglig fruktan
för att de skulle äta sig dödssjuka. Han visste var den
finaste grankådan stod att finna, där den satt i klargula
bollar på den mosslupna barken, han visste var
nötklasarna sutto som tätast i nöthäckarna borta vid Harbour
Head och var forellen bäst gick till i forsarna uppåt
skogsåsarna. Han kunde härma varje vildfågels lockrop, varje
fyrfotadjurs läte inne i skogsdjupets gömslen, och han
kände till den bästa växtplatsen för varje vildblomma från
våren till hösten.
Hans bror Walter satt under Vita Frun, med en
diktbok liggande bredvid sig, men han läste ej. Han tittade
än på de i grönt och luddigt vitt skiftande pilarna vid
sjöstranden, än på en flock molntappar, vilka som små
ulliga lamm vallades av vinden, som drev dem fram över
Regnbågens dal. Hans stora, vackra ögon strålade av lycka.
Walters ögon voro någonting för sig. Många längesedan
svunna släktleds glädje och sorg, trofasthet, trängtan och
ärelystnad talade ur deras mörkgrå djup.
Walter bråddes inte på sin släkt vad utseendet beträffar.
Han liknade inte någon enda känd anhörig. Men han var
det vackraste av barnen på Ingleside, med rakt svart hår
och fint modellerade drag. Han hade ärvt sin mors
livliga fantasi och lidelsefulla kärlek till allt skönt. Vinterns
rimfrost, de första vårtecknen, sommarprakten, höstens
yppighet — allt detta betydde mycket för Walter.
I skolan, där Jem intog en ledande ställning i sin klass,
hade Walter inte något vidare anseende. Kamraterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
