Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Barnen i prästgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
berättat, att första söndagen fru Ford hade honom med sig i
kyrkan, så råkade fröken Ellen sitta rätt bakom dem. Och
så fort Kenneth fick syn på henne, så gav han hals och
började skrika så förskräckligt. Och till sist måste hans
mamma bära ut honom.
— Vem är fru Ford? frågade Una.
— Ack, de bor inte här. De kommer hit bara över
sommaren. Men i sommar kommer de inte alls. De bor i den
lilla stugan långt, långt bort inne i viken, där pappa och
mamma bodde förr i tiden. Jag önskar du kunde se
Persis Ford. Hon är precis som en tavla.
— Jag har hört talas om fru Ford, inföll Faith. — Bertie
Drew har berättat för mig om henne. Hon var gift i
fjorton år med en döding, och se’n kvicknade han till och
kom till liv igen.
— Asch så du pratar, sade Nan. — Så var det inte
alls. Bertie Drew får allting om bakfoten. Jag känner till
hela historien, och jag ska nog berätta den för dig nå’n
gång, men inte nu, för den alltför lång, och nu är det tid
för oss att gå hem. Vår mamma tycker inte om att vi
är ute sent om kvällarna, nu när det börjar bli fuktigt.
Det fanns ingen, som brydde sig om huruvida
prästgårdsbarnen voro ute se’n dimmorna börjat stiga upp eller
ej. Tant Martha låg redan i sin säng, och pastorn
grubblade alltför ivrigt på problemet själens odödlighet för att
något vidare fästa sig vid kroppens dödlighet. Men även
de gingo hem, betagna av glada förkänslor av stundande
trevligheter.
— Jag tycker, att Regnbågens dal är nästan ändå
vackrare än vår kyrkogård, sade Una. — Och jag är så
förtjust i barnen Blythe. Det är så roligt, när man kan
hålla av folk, för ibland så är det stört omöjligt. Pappa
sa i sin predikan i söndags, att vi skola älska alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
