Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Mary Vance kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det var inte för det att jag kände mej ensam,
snörvlade Mary.
— Vad grät du för då?
— Åh, det kommer för en så mycket tankar, när man
ligger här i mörkret. Jag tänkte på att jag väl skulle bli
tvungen att komma tillbaka till fru Wiley — och hon skulle
förstås klå mej för att jag rymt … Och så kommer jag
väl till helvetet, därför att jag narrats så mycket. Allt
det där låg jag och tänkte på, och till sist blev jag så
ledsen, så jag tyckte jag ville gråta ögona ur mej.
— O, Mary, sade Una helt bedrövad. — Jag tror då
rakt inte, att Gud skickar dig till helvetet därför att du
narrats. Du visste ju inte av att det var orätt. Nej, så
gör inte Gud. Han är ju så god. Men det är klart, att
nu för framtiden får du inte narras, när du vet, att det
är orätt.
— Får jag inte ljuga — hur ska jag då bära mej åt?
snyftade stackars Mary. — Du förstår inte. Du vet inte
hur jag har det ställt. Du har ett hem och en snäll far
— fast inte ser han ut som om han befattade sig så värst
mycket med er barn. Men han slår er i alla fall inte,
och ni får tillräckligt med mat — sådan den då är. För
den där gamla tanten, som går omkring här och skräpar —
det får jag säja, att fasligt skral är hon i matlagning. Det
här är den första da’n jag kan minnas, att jag känt mej
mätt. Jag har svultit och farit illa i hela mitt liv så när
som de båda åren jag var på barnhemmet. Inte fick jag
stryk där, och jag trivdes rätt så bra, fast husmodern
aldrig var vänlig. Hon såg ut som om hon velat sluka en
levande. Men vad var det emot fru Wiley! Hon är så
gräslig, så det kan inte med ord beskrivas, och jag blir
stel i hela kroppen, när jag tänker på att jag kanske ska
tillbaka till henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
