Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Mary Vance kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Du kanske inte behöver det. Vi kan nog hitta på
någon utväg. Låt oss båda be Gud, att Han gör så du
slipper komma tillbaka till den där stygga frun. Du brukar
väl läsa aftonbön, Mary?
— Åja, nog för att jag läser upp den gamla ramsan,
innan jag kliver i säng, sade Mary likgiltigt, men jag har
aldrig tänkt på att be om nå’nting särskilt. Ingen i den här
världen har nå’nsin brytt sig om mej, så jag trodde då
inte, att Gud heller skulle göra det. Men för dig kanske
han har lust att omaka sej en smula, eftersom du är dotter
till en präst.
— O du, han vårdar sig precis lika mycket om dig som
om mig, det är jag säker på, sade Una. — Det gör precis
detsamma vad ens föräldrar är. Bed nu du, så ska jag
hjälpa till.
— Kör för det då, sade Mary. — Skada kan det ju
aldrig, om det också inte gör nå’n nytta. Men om du kände
fru Wiley lika bra som jag gör, så skulle du aldrig tro,
att Gud bryr sej om att ha nå’nting att göra med henne.
Hon får nog hållas bäst hon vill. I alla fall så ska jag
inte lipa någe’ mer. Jag har det väl bra mycket bättre
i natt än förra natten i den där gamla ladan, där mössen
höll ringdans nere på golvet. Se på fyren borta vid
hamnen! Titta så vackert den blinkar!
— Det här är det enda fönstret, som vi kan se den ifrån,
sade Una. — Jag tycker det är så roligt att sitta och se
på den.
— Gör du? Det tycker också jag. Jag kunde se den
från loftet hos Wileys, där jag bodde, och den var det
enda roliga jag hade. När jag satt där och kände på alla
mina blånader och skråmor, så tittade jag på den, och så
glömde jag nästan hurudan värk jag hade. Jag brukade
tänka på fartygen, som seglade långt, långt bort från den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
