Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. En dubbel seger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kom Di insmygande i hopp om att få veta vad det var han
satt och grubblade på, men det kunde inte Walter tala om,
inte ens för syster Di. Talade han om saken, så skulle den
få en verklighet, en påtaglighet, som skrämde honom. Det
var plåga nog att bara tänka på det, som förestod. De
torra vissnade bladen prasslade på lönnarna utanför hans
fönster. Den röda aftonglansen hade slocknat på den nu
silverskimrande himlen, och fullmånen höjde sig i all sin
prakt över Regnbågens dal. Långt bort i fjärran höll man
på med någon risbränning, vars röda sken steg och sjönk
bakom skogsåsen. I den kyligt klara luften hördes även
mycket avlägsna ljud. En rävs skällande läte trängde fram
från andra sidan den lilla tjärnen, ett lokomotiv pustade
nere vid The Glens station. En nötskrika hade blivit väckt
inne i lönndungen och gav sitt missnöje ljudligt tillkänna.
Klingande skrattsalvor kommo från gräsplanen utanför
prästgården. Hur kunde människor skratta? Och hur
kunde rävar och nötskrikor och lokomotiv bete sig precis
som om alls ingenting stundade dagen därpå?
— Ack, om det ändå vore över, stönade Walter.
Han sov mycket litet på natten och hade ett styvt
arbete med att få ned sin gröt morgonen därpå. Susan var
mycket givmild, när det gällde att servera portioner. Hans
lärare borta i skolan fann, att lärjungens uppmärksamhet
lämnade mycket övrigt att önska. Även Faith Meredith
hade tydligen sina tankar på annat håll.
Dan ritade i smyg flickor med gris- eller tupphuvud på
sin griffeltavla och höll upp dem för att klassen skulle få
se. Ryktet om det stundande enviget hade sipprat ut, och
de flesta av gossarna jämte många flickor befunno sig inne
i grandungen, när Dan och Walter begåvo sig dit efter
lektionstidens slut. Una hade gått hem, men Faith var kvar,
och hon hade bundit sitt blå hårband omkring Walters arm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
