Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. En dubbel seger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Walter var tacksam för att varken Jem eller Di eller Nan
befann sig med i åskådarhopen. De hade egendomligt nog
ej hört någonting om det, som förestod, och även de hade
gått hem.
Nu gick Walter emot Dan utan ett spår av fruktan. I
sista ögonblicket hade all hans rädsla försvunnit, men han
tyckte allt fortfarande, att det låg någonting mycket
motbjudande i detta slagsmål. Det syntes, att Dan var vida
blekare under sina fräknar än Walter. En av de äldre
gossarna gav tecken till att striden kunde börja, och Dan slog
genast till Walter rakt i ansiktet.
Walter vacklade till. Smärtan av slaget kändes de
första ögonblicken intensiv. Men den gick hastigt över.
Någonting, som han hittills aldrig haft erfarenhet av, tycktes
skölja över honom. Hans ansikte blev blossande rött, det
flammade till i hans ögon. Lärjungarna i Glen S:t Marys
skola hade aldrig drömt om att »fröken Walter» skulle
kunna se så ut i sitt ansikte. Han tog ett häftigt språng
och kastade sig över Dan som en vildkatt. De togo nu
livtag.
Inga särskilda regler följdes, när The Giens skolpojkar
hade sina nappatag med varandra. Det gällde att få ett tag
om motståndaren var det föll sig bäst och måtta slagen var
man kom åt. Walter slogs med ett vilt ursinne och en
stridslust, en kampglädje, mot vilka Dan snart blev som ett
rö för vinden. Det hela var över mycket snart. Walter
hade intet klart medvetande av vad han företog sig, förrän
plötsligt det röda, skymmande töcknet sjönk undan, och
han fann sig liggande på knä på Dans utsträckta kropp.
Dans hår stod i alla väderstreck och — hu så rysligt —
blodet strömmade ur hans näsa.
— Har du fått nog? pressade Walter fram mellan sina
hopbitna tänder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
