- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
197

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Faith får en ny vän

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sin egen älskade vän ätas upp? Och ändå skrattar alla
åt mej.

— Det måtte väl vara därför att man alltid tänker sig,
att en tupp är nå’nting så stort och bastant att ha till
husdjur … Det ligger alls ingenting löjligt i att man fäster
sig vid en liten näpen kyckling, sökte Rosemary förklara.

— Adam har ju varit en liten kyckling han med, fröken
West. Han var som en liten guldgul fjäderboll. Han kom
alltid springande fram till mig och åt ur handen på mig.
Och tänk så stilig han blev, när han växte upp — vit som
snö, med så ståtlig, krökt stjärt, fastän Mary Vance sa,
att den var för liten. Han lydde sitt namn och kom
alltid, när jag ropade på honom, det var en ovanligt klok tupp.
Och tant Martha hade ju ingen rätt att döda honom. Han
tillhörde mej. Jag hade fått honom. Det var väl inte
snällt gjort, fröken West?

— Nej, rakt inte snällt, sade fröken West med stor
bestämdhet. — Riktigt illa gjort. Jag minns, att jag hade en
egen liten höna, när jag var liten. Ack, så näpen hon var
— guldgul och spräcklig i bröstet. Jag var då så kär i
den hönan som tänkas kunde. Den blev heller aldrig
dödad — den dog av ålderdomsavtyning. Mamma ville
aldrig, att hon skulle slaktas, för hon visste, att det var min
lilla älskling.

— Om min mamma hade levat, så skulle hon inte ha
låtit någon slakta Adam, sade Faith. — Inte pappa heller,
för den delen, om han hade varit hemma och vetat av det.
Det är jag säker på, att han inte skulle ha tillåtit, fröken
West.

— Det är jag också säker på, sade Rosemary. Hon
fick i en hast en smula högre färg på kinderna och såg
litet förlägen ut, men det märkte inte Faith.

— Var det mycket styggt av mig att inte tala om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free