Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Det omöjliga ordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fru Elliott var hans goda vän, och han tyckte om henne.
Men när hon en dag helt kärvt sade till honom, att han
borde gifta om sig, fick han en känsla av att hon ryckt
undan den slöja, som hängde framför en dold helgedom i
hans innersta väsen, och se’n den dagen hade han alltid
varit smått rädd för henne. Han visste, att det inom hans
församling fanns kvinnor av fullt »lämplig» ålder, som med
uppräckta händer skulle ta emot honom, om han friade.
Hur tankspridd och förströdd han än var, hade han
mycket snart lagt märke till detta, sedan han tillträtt sitt
pastorat i The Glen. Det var hyggliga, praktiska, ointressanta
kvinnor; ett par av dem sågo inte illa ut, de andra voro
fula. John Meredith skulle ej mera ha tänkt på att gifta
sig med någon av dem än han skulle ha tänkt på att hänga
sig. Han ägde några få ideal, och ingenting tvang honom
att svika dem. Han ville ej bedja någon kvinna fylla
Cecilias plats i hans hem, såvida han ej kunde bjuda henne
åtminstone något av den ömhet, den hängivna hyllning han
skänkt sin ungdomsbrud. Och var någonstädes inom hans
snäva bekantskapskrets skulle en sådan kvinna kunna
anträffas?
Rosemary West hade den höstkvällen kommit in i hans
liv och fört med sig en atmosfär, i vilken hans själ
igenkände hemlandsluft. Deras bekantskap förbyttes fort till
vänskap. Under de tio minuterna vid det under
ormbunkarna porlande källsprånget lärde han känna henne bättre
än han lärt känna Emmeline Drew eller Elizabeth Kirk eller
Amy Douglas på ett helt år. Han hade flytt till henne för
att få tröst, när fru Davis djupt kränkt honom med sitt
förslag att ta till sig Una, och han hade också fått tröst.
Efter den stunden hade han ofta gått upp till huset på kullen,
varvid han valt den mörka stigen genom Regnbågens dal så
listigt, att skvallret i The Glen aldrig kunde säkert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
