- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
214

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Kissen får besked

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

är som en dröm, att det en gång i tiden var väl emellan
oss båda … Men det kan inte hjälpas — det finns bara
två män i hela The Glen, som jag skulle vara hågad att
byta ord med, men tack vare skvallret och den här
välsignade kärleken lär jag väl aldrig mer få se röken av dem.
Jag skulle ha kunnat skapa en bättre värld, slöt Ellen och
kastade en utmanande blick uppåt de hemlighetsfullt
tindrande stjärnorna.

Hon stannade vid grinden, betagen av en plötslig
oroskänsla. Det lyste ännu i vardagsrummet på nedre botten,
och mot de nedfällda rullgardinerna skymtade en skugga,
som rastlöst vandrade av och an, av och an. Vad gjorde
Rosemary uppe så här dags? Och varför gick hon upp
och ned på golvet, som om hon inte vore fullt klok?

Ellen gick sakta uppför yttertrappan. Just som hon
öppnade förstugudörren, kom Rosemary ut från sitt håll.
Hon hade hög färg på kinderna och verkade på ett
underligt sätt uppjagad och andfådd. En atmosfär av spänning
och lidelse omvärvde henne liksom ett töcken.

— Varför ligger du inte, Rosemary? frågade Ellen.

— Kom in hit, sade systern med tillbakahållen
sinnesrörelse. — Jag vill berätta någonting för dig.

Ellen tog resignerat av sig kappa, schal och ytterkänger
och följde sin syster in i det varma rummet, där brasan
alltjämt brann. Hon ställde sig med handen mot bordet
och väntade. Hon såg själv mycket bra ut på sitt eget
kärva och robusta sätt. Den nya svarta
sammetsklänningen med släpet och den djupa urringningen, som hon
låtit göra sig enkom för silverbröllopet, gick alldeles i stil
med hennes ståtliga, borgfruaktiga skönhet. Omkring
halsen bar hon det flerradiga halsband äkta pärlor, som var
en släktklenod. Den raska vandringen i den kyliga luften
hade lockat fram en klar rodnad på hennes kinder. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free