Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Kissen får besked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vanligt»! och därefter börjat sysselsätta sig med Amy,
som endast fnittrade enfaldigt åt det han yttrade, medan
åter Ellen skulle ha gett honom svar på tal.
Ellen tänkte på detta, medan hon vandrade hemåt, och
kvällens minnen voro uteslutande angenäma. Det låg
frost i den månljusa luften. Snön knarrade under hennes
fötter. Under henne sträckte sig byns glesa husrader och
bortom den hamnen med sina få skutor, vilkas master och
rår skarpt avtecknade sig mot den fruset vita omgivningen.
Det lyste i prästgårdens studérkammare. John Meredith
hade alltså kommit hem till sig. Hade han dessförinnan
friat till Rosemary? Och i vilka ordalag hade hon
formulerat sitt avslag? Ellen förstod, att det var en sak, som
hon aldrig skulle få veta, men nyfiken kände hon sig. Hon
var säker på att Rosemary skulle aldrig yppa någonting,
och själv skulle hon ej töras fråga. Hon fick nöja sig med
faktum — att friaren fått korgen. Och när allt kom
omkring, var ju det huvudsaken.
— Jag hoppas han måtte ha det förståndet att komma
hit igen om någon tid, så vi kan idka litet sällskapsliv igen,
sade hon till sig själv. Hon tyckte så illa om att vara
ensam, att hon under sådana stunder talade högt för att
inbilla sig, att hon hade någon sympatiserande åhörare. —
Det är rysligt att inte ha en intelligent och reflekterande
karl att prata med ibland. Det kan gott och väl hända,
att han aldrig mer sätter foten över vår tröskel. Så har
vi Norman Douglas — honom tycker jag om, det är roligt
att disputera med honom och dräpa till honom, när man
tycker trätan pågått länge nog … Men han skulle
aldrig törs komma hitupp; då skulle väl folk tro, att han åter
sloge sig ut för mig, och han själv skulle bli rädd för att
jag skulle inbilla mig det … Numera är han en
främling för mig vida mer än John Meredith. Jag tycker det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
