Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. När man är för givmild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med inte så mycket som ett ord besvarade hon den
främmande herrns vänliga hälsning — gick bara in i
studérkammaren, lade sin hand på faderns arm och gjorde en
uttrycksfull grimas utåt förstugan. Herr Baker blev en
smula stött och berättade sedermera därhemma för sin fru,
att den största flickan Meredith var så blyg och omöjlig,
att det var rent otroligt; hon hade ju inte vett ens att svara,
när man tilltalade henne. Men några vidare följder hade
ej herr Bakers reflexioner i hemmet, och de utmätta
straffen bekommo i regeln varken syndarna själva eller andra
någonting. Alla klubbmedlemmarna började bli helt
tvärsäkra på att självuppfostran — det var då ingen konst.
— Nu hoppas jag folk snart ska se, att vi uppför oss
precis lika fint som någon annan vid vår ålder, sade Faith
triumferande. — Det är ju egentligen alls inte svårt, bara
man föresätter sig.
Hon och Una sutto på herr Pollocks gravhäll. Det
hade varit en kall och regnig dag med föga vår i luften,
så Regnbågens dal kunde inte komma i fråga för flickorna,
fastän gossarna från både prästgården och Ingleside hade
gått dit ned för att fiska. Nu hade regnet upphört, men
den ostliga vinden kom blåsande från havssidan så bitande
rå och kall, att den trängde ända in i märg och ben.
Våren lät vänta på sig, trots sina tidiga löften, och ännu låg
det en hård driva av grådaskig snö och isklumpar inne i
kyrkogårdens norra hörn.
Lilla Lida Marsh, som kommit fram till prästgården för
att avlämna en val färsk sill, smög sig huttrande in genom
grinden. Hon hörde hemma i fiskläget ett stycke bortom
hamnen, och hennes far hade i trettio års tid brukat skicka
en val av den första sillfångsten som present till
prästgården. Marsh gick aldrig i en kyrka, han drack och blev då
mycket oregerlig, men så länge han skickade upp den där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
