Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI. På kyrkogården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— För en gammal gumma med ett oblekt lakan över
axeln, hånskrattade Jerry. Jo, jag tycker just — ha
ha ha!
— Det såg då alls inte ut som nå’n gammal gumma,
ropade Faith. — Det såg ut som något stort och oformligt
vitt, som kröp omkring på gräset precis så som Mary
Vance sa, att Henry Warren brukar göra. Det är nog
lätt för dig, Jerry, att bara skratta och göra narr, men jag
tror allt, att du gott och väl kunde ha hållit dig för skratt,
om du varit med oss och sett. Och hur ska vi nu straffas?
Jag tycker inte alls det är rättvist, men låt oss höra vad
vi ska göra, herr domaren Meredith.
— Jag har bildat mig den åsikten, sade Jerry i myndig
ton, att det är Karl, som bär största skulden. Om jag fattat
rätt, så var det han, som tog till benen först. För resten
är han ju pojke, så han borde ju ha uppkallat allt sitt mod
och beskyddat flickorna, vad nu faran än bestod uti. Det
måtte du väl begripa, Karl?
Karl medgav i besvärad ton, att han begrep.
— Gott. Jo, ditt straff ska bli följande. I natt ska du
ensam sitta ute på kyrkogården, på herr Pollocks gravsten,
tills klockan slår tolv. Då börjar väl, enligt ert
förmenande, den rätta spöktiden, men jag ska inte vara orimlig
— när midnattstimmen slår, får du gå in och lägga dig.
Karl kände en liten rysning, det kunde inte hjälpas.
Kyrkogården var inte i och för sig någon trevlig
vistelseort sedan det blivit mörkt, och dessutom låg den inte alls
långt från den beryktade Baileyska trädgården. Det var
ändå ett rysligt straff … Men Karl var mycket mån om
att återställa sitt förlorade anseende och visa, att han inte
var någon kruka.
— Kör för det då, sade han manhaftigt. — Men hur ska
jag kunna veta, när klockan är tolv?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
