Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI. På kyrkogården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvällen hade pastor Meredith kallats till ett fiskläge långt
utanför hamninloppet för att besöka en döende. Han skulle
nog inte komma tillbaka före midnatt. Karl fick lov att
ensam härda ut med sin långa vaka.
En man från byn gick förbi, bärande en lykta. De
mystiska skuggor, som framkallades av lyktskenet,
fladdrade över hällar och vårdar och väckte fantastiska
föreställningar om häxors och demoners dans. Men snart hade
de glidit förbi, och mörkret återvände. Det ena efter det
andra av ljusen nere i The Glen släcktes. Det var en
mycket mörk natt med molntäckt himmel och råkall ostlig vind,
som sved i skinnet, fastän almanackan uteslöt all kyla.
Långt nere vid horisonten stod en svag ljuskrets, den
visade var Charlottetown låg. Vinden ven och suckade i de
gamla granarna. Herr Davis’ höga monument lyste vitt i
dunklet. Tårpilen där bredvid viftade spöklikt med långa,
slankiga armar. Stundom vredo och vände grenarna
på sig, så att det såg ut, som om även monumentet
rörde sig.
Karl makade sig bättre upp på gravhällen och drog in
benen under sig. Det var just inte så trevligt att ha dem
hängande utanför kanten. Tänk — ja bara tänk! — om ett
par benrangelshänder skulle sträckas upp ur herr Pollocks
grav och grabba tag om hans fotleder … En dylik
möjlighet var alltid en av Mary Vances älsklingsidéer, när de
alla sutto tillsammans på gravhällen. Nu dök den
naturligtvis upp för Karls hågkomst.
Han trodde visst inte på så’n där vidskepelse, han trodde
inte ens på att Henry Warren gick igen och spökade …
Vad herr Pollock beträffar, så hade han varit död i sextio
år, och troligen brydde han sig väl inte mycket om, ifall
någon satt på hans gravhäll. Men det ligger i alla fall
någonting mycket underligt och hemskt i att vara vaken, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
