Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIV. Una går på besök - XXXV. Slutet gott, allting gott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pappa, stammade Una. — Då blir han ju glad så mycket
fortare, fröken West.
— Det har du rätt i, sade Rosemary. Hon gick in i
stugan, skrev en biljett och gav den åt Una. När denna
lilla fröken kilat sin väg, ett litet skälvande knyte av
lycksaliga känslor, gick Rosemary bort till Ellen, som satt och
spritade ärter på förstugukvisten åt kökssidan.
— Ellen, sade hon, Una Meredith har nyss varit här och
bett, att jag skall gifta mig med hennes far.
Ellen såg upp och läste i systerns ansikte.
— Och det tänker du göra? sade hon.
— Det är mycket antagligt.
Ellen spritade som förut i ett par minuter. Plötsligt
förde hon händerna upp till sitt ansikte. Stora tårar stodo
i hennes ögon under de svarta brynen.
— Ja — måtte vi nu alla bli lyckliga, sade hon mitt
emellan en snyftning och ett skratt.
Nere i prästgården kom Una varm, rödblommig och
triumferande helt djärvt inmarscherande i sin pappas
studérkammare och lade ett brev på skrivbordet framför
honom. En rodnad steg upp i hans bleka ansikte, när han
såg den fina, tydliga handstil, som han så väl kände igen.
Han bröt brevet. Det var mycket kort — men han
föryngrades tjugo år, medan han läste det. Rosemary frågade
honom, om han ville möta henne samma kväll i
solnedgången vid källan under ormbunkarna i Regnbågens dal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
