Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mademoiselle de La Feuillade hörde genom den
half-öppna dörren det dämpade mumlet af flera röster. Hon
strök håret från tinningarne och såg ett ögonblick pröfvande
på sina icke alldeles rena händer, i det hon med hufVudet
på sned spetade ut fingrarne. Därpå gick hon resolut in.
Omkring det ovala marmorbordet, med buktade,
förgyllda ben, sutto sex personer och spelade kort. En kraftig,
medelålders herre i soutane och tonsur, som just nu
betänksamt, med två fingrar drog ut ett kort, satt öfverst vid
bordsänden, och midtemot honom en annan, som vände ryggen
till ingången, med lång, pudrad hårpung i nacken. Mellan
dem — vid bordets långsidor — sutto de fyra gamla
damerna, två på hvar sida. De hade allesammans högt
uppsatta, pudrade frisyrer och styfva snibblif med fyrkantig
ringning och halflånga ärmar; malen hade gått illa åt sidenet
under den bedröfliga tid dessa galakläder hvilat i
dragkistorna.
Abbé Bernier, som först fick öga på Mademoiselle de
La Feuillade, lade strax korten på bordet och reste sig med
ett utrop. Han gick fram emot henne med sirlig, trippande
gång och utsträckta händer.
»Min dotter,» — han tog med öfversvallande vänlighet
hennes hufvud mellan båda sina händer — »Ni vet kanske
redan den stora nyheten, som Monsieur de Chåtillon,» — han
gjorde en rörelse med handen hän emot herrn i hårpungen,
hvilken reste sig upp och bugade stelt, — »och jag har
till er?»
Edmée gjorde en djup, gammaldags reverens för de
båda herrarne.
»Till mig?» sade hon småleende. »Den nyheten är väl
till oss alla. Freden, icke sant, min fader?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
