- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
17

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blikens hånande fiender; den förste, hvilken med oblandad
beundran och entusiasm talade om Förste Konsuln och hvad
han utträttat i dessa månader efter Brumaire. Kapten Ollivier
var en moderat republikan och en ganska bildad man, hvilken
som helt ung soldat tjänat under Kellermann i Flandern,
därefter deltagit i det italienska fälttåget år IV och varit med
vid Mantua mot Wurmser. Edmée ansåg det under sin
värdighet att förhöra sig med honom angående general och
Madame Bonaparte — hvilken han sade sig ha sett i Brescia

— men hon gjorde honom dock några likgiltiga och
försiktiga frågor, som han entusiastiskt besvarade. Denna
enformiga entusiasm, hvilken hon antog måste vara påbjuden
eller framkonstlad, tröttade slutligen Edmée till den grad,
att hon till och med började föredraga Monsieur de
Châ-tillons kalla och trista fåordighet.

Emellertid hade hennes samtal med kaptenen dock
åstadkommit ett visst nyfiket intresse för Förste Konsuln och
hans omgifning, detta nya Paris, om hvilket ingen på les
Fougères anade något.

Ändtligen, sent en afton, rullade vagnen in på Paris’
gator. Edmée var så trött, att hon knappt hade något
intresse däraf — hon halfsof med hufvudet mot Valentines
axel. Denna långa resa i köld och slask med tvungna
uppehåll på obekväma gästgifvaregårdar, hvilkas förråder blifvit
uttömda af förbimarscherande soldater, så att där knappt
kunde uppdrifvas en måltid mat till fredliga resande, hade
nästan uttömt hennes annars ganska goda krafter. Allt detta
nya i förhållanden, människor och meningar, som öfverallt
mötte henne och oblygt välte sig in på henne, tröttade och
irriterade henne också i hög grad. Bara en sådan småsak
som de långa räkningarna med värdinnan och postiljonen,

2. — För8te konsuln.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free