Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gdmée hade, när hon kom ut och i vagnen, en
märkvärdigt brydd, skuldbelastad förnimmelse af, att där mellan
henne och den man, hon nyss första gången talat med,
existerade liksom ett hemligt förstånd. Hon kunde icke
begripa det. Men när hon om aftonen låg i sin säng och
tänkte på dagens händelser, på sitt samtal med Förste
Konsuln, kom hon till att småle i mörkret.
Så sträckte hon välbehagligt armarna öfver hufvudet —
och liksom af ett behof att förklara för sig själf den
glädjekänsla, som plötsligt genomströmmade henne, mumlade hon
nästan högt:
»A, jag är rik! Gudskelof, att jag icke är fattig
mera...»
Så kom hon åter att tänka på honom: »Gud vet, om
han alltid småler så?...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
