- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
39

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kompaniet Louis Bodin. Han uppträdde sedan dess i allra
högsta grad *inimaginable>y och under generalens bortovaro
i Egypten hade Madame Joséphine så fräckt affischerat sitt
förhållande till honom, att det till och med blef Direktoriets
societet för starkt. President Gohier och hans hustru, som
voro hennes vänner, hade flera gånger förmanat henne, ja
rådt henne att själf taga steg till en skilsmässa, som tycktes
dem oundviklig; bröderna hade skrifvit om det till
Bona-parte, och ändtligen hade general Junot, med sin vanliga
öppenhjärtighet, i en förtrolig stund, då hans vän gick
honom på lifvet, berättat den bedragne äkta mannen hela
historien: hur Joséphine först dagligen brukade träffa Monsieur
Charles hos dansmästaren Despréaux i Rue Mont-Blanc, och
hur hon sedan gjort sig till en visa i Paris genom att under
sommaren (99) ha honom boende på Malmaison, där han
i ett och allt uppträdt som husets herre. Nu hade hon
efter de häftigaste scener fått bestämd och sträng befallning

— och naturligtvis också heligt lofvat — att icke låta
Monsieur Charles visa sig i mannens, af Republiken anvisade,
ämbetsboning. Men i afton, som sagdt, antog hon, att det
kunde ske utan risk, och skulle det senare upptäckas, kunde
hon väl finna på någon utväg.

Förste Konsulns lycklige rival var en liten spenslig,
svartmuskigf ytterst soignerad herre, som i hela kretsen gick
för *att vara ofantligt kvick och i synnerhet ansågs
oemotståndlig för damer. Han talade alltid i de mest skrufvade
vitsar — vitsen var Direktoriets form för esprit — och
i vals kunde han rivalisera med själfva Monsieur de Trénis,
»salongernas Vestris». Som han nu stod där, småleende,
lutad öfver damerna, läspande med sin mjuka barnstämma
den moderna näktergalsjargonen, var han — *pa-dle sup-éme*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free