- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
49

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han häftigt ett djupt märke mellan San Giuliano och Ma*
rengo.

En dag — det var en af de första dagarne i Floréal

— hade Förste Konsuln i sällskap med Berthier och den
oskiljaktige Duroc inspekterat en del artillerirekvisita, som
i anledning af den påtänkta öfvergången af Alperna blifvit
tillverkade på ett särskildt sätt efter Bonapartes egna
teckningar och nu med första lägenhet skulle sändas till Schweiz.
På återvägen kommo de till Jardin des Plantes, och då det
var ett förtjusande vårväder med mild, klar luft och
half-utsprungna, ljusgröna träd, kommo de öfverens om att lämna
sina hästar vid ingången och gå ett slag genom trädgården.
Förste Konsuln hade de sista dagarne knappt andats en
mun-full frisk luft.

De tre herrarne spatserade långsamt med sina kappor
öfver axlarna genom de breda, vårfriska alléerna. Det hade
regnat om natten, och en fuktig, stark doft steg upp ur
jorden och utbredde sig från den nya grönskan. Så tidigt
på morgonen funnos här nästan inga promenerande, men
plötsligt — vid en vridning af gången — fingo de sikte
på ett litet sällskap, en herre och två damer, som roade sig
med att mata svanerna i en af de stora dammame.

En af damerna — den äldre — satt på bänken ett stycke
därifrån. Den unga flickan stod framme vid dammen och
lutade sig djupt ned öfver vattnet — hennes smärta, eleganta
figur aftecknade sig käckt och mjukt mot de ljusa träden på
stranden. Den unge herrn höll skrattande fast i hennes ena
bakåtsträckta hand och försökte draga henne från vattnet.

Duroc såg dem först. Han stötte lätt till Förste
Konsuln med armbågen. »Där, general — se där — är det
icke den lilla Vendéeprinsessan från förleden?»

4. — Förste Konsuln.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free