Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löst trängde in i hennes lif och rättslöst pockade på hennes
unga, jungfruliga kärlek. Det fanns ingen sentimental
ömhet, intet förälskadt smicker i detta bref; det var en man,
som vid början af sitt lifs djärfvaste vågspel tillkastade den
kvinna, han redan i sin tanke ägde och icke för något pris
ville mista, ett ord till farväl, en hotelse och ett löfte.
Det såg ut, som om han länge tvekat att skrifva detta bref,
men som om han i sista minuten, öfverväldigad af svartsjuk
fruktan, af ögonblickets och farans exalterade stämning,
kastat bort alla betänkligheter och låtit sin häftiga känsla
tala. »När jag tänkte på er, då ni var borta» — hette det
på ett ställe i brefvet — »märkte jag, att min tanke, i
samma ögonblick den föddes, redan var lidelse.»
Med bäfvande hjärta och kinder så röda som rosorna
på bordet, hade Edmée läst brefvet till slut — en gång,
två gånger. Hon hade all möda att tyda den hastiga, nästan
oläsliga skriften, men hennes vilja, hennes ömhet, hennes
ångest hjälpte henne — och dessutom: en älskare skrifver
alltid så, att hans älskade kan förstå honom!
Långsamt och omsorgsfullt vek hon ändtligen brefvet
tillhopa och stoppade det innanför klädningslifvets ringning.
Ett par gånger gick hon med oregelbundna, dröjande steg
upp och ned i det halfmörka, djupa rummet, hvars ena
hörn blott sparsamt upplystes af ljuset. Hon stannade vid
fönstret — stod litet med hufvudet böjdt mot bröstet —
och plötsligt, med en suck, sjönk hon ned på knä med
händerna hopknäppta på fönsterbrädet.
Hon bad icke — icke om beskydd, icke om förlåtelse,
hon tackade icke. Hvad hade väl Madonnan eller St. Louis,
hennes skyddspatron, att göra med den oändliga, ljufva och
heta, på en gång rädda och öfvermodiga lycka hon kände?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
