Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig icke om, vred af från vägen och slog in på en vidsträckt
äng, som var bevuxen med högt gräs och markblommor och
sluttade ned åt floden.
Förföljaren vred också af; i sned linje dref han sin
häst öfver ängen.
Edmée insåg, att hon hade burit sig öfveriladt åt —
därnere flöt redan ån, hon vågade icke försöka att sätta öfver
den. Raskt gjorde hon helt om på hästen och vände sig
med ridpiskan lyftad mot förföljaren.
Han red hastigt fram. Inom ett par ögonblick var han
vid hennes sida. Han bar tvärsittande, uppviken hatt och
grå kappa — Edmée kände honom strax, så snart hon fick
öga på honom. Det var Förste Konsuln själf.
Han red tätt upp till henne och höll stilla på hästen.
Ett ögonblick talade ingen af dem — de andades bägge
häftigt efter den hetsiga ridten. Han böjde sig ned och
klappade mekaniskt hästen på halsen.
Så höjde han hufvudet med en stolt, vredgadt
förebrående blick:
»Ni vill alltså icke höra mig, icke ens se mig,
Mademoiselle de La Feuillade?»
Edmée teg. Om det gällt hennes lif, kunde hon ej
fått fram ett ord.
»Ingen utom min stallmästare vetf att jag är här, jag
har blott en knapp halftimme på mig, innan jag måste
härifrån. Natten och de tidiga morgontimmarna har jag för er
skull stulit från mitt arbete och min hvila. Jag sänder er
bud, att jag i all höfviskhet och respekt ett ögonblick —
eftersom tillfälle erbjuder sig — önskar att tala med er.
Och ni — ni;» — Han högg i raseri ridspöet genom luften,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
