Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
koncepter och förtvifla öfver sina stela, oöfvade bokstäfver.
Till slut skref hon blott:
Belles-Rives 28 Thermidor år VIII.
»Min faster är sjuk. Jag är tvungen att stanna
här, trots det jag hellre ville vara i Paris.
Edmée-Louise de La Feuillade.»
Detta lilla, lakoniska bref, naivt undertecknadt med hela
hennes aristokratiska namn, öfverlämnades åt Valentine, som
var släkt till en postiljon på Rouenvägen, hvilken efter
många omständigheter lofvade att besörja det i all hemlighet.
Hon fick icke något svar. Och under denna tid af
plågsam ångest, då hon hvar dag måste säga till sig själf,
att han — den store och mäktige — i vrede för det hon
ej hört honom, hade glömt eller ville glömma henne, växte
hennes unga kärlek till en lidelse så stark och våldsam, att
hon kände, hur den mer och mer tog makten från hennes
förnuft och förintade all hennes motståndskraft.
Mot slutet af Vendémiaire kom Louis, som annars för
det mesta under denna tid uppehöll sig i Paris, där
Talleyrand gaf honom mycket att göra, på ett kort besök till
Belles-Rives. Edmée hade längtat mycket efter sin kusin
— så kunde hon då åtminstone få höra något nytt från
Tuilerierna.
Det var en mild, stilla höstafton strax efter middagen.
Edmée hade länge, insvept i sin schal, suttit lutad mot
balustraden på terrassen och sett mot vägen, hvilken månbelyst
lik ett bredt, blåaktigt silfverband slingrade sig genom de
öppna markerna. Nu skymtade hon ändtligen långt borta
en ryttare — han kom närmare — på hufvudets hållning
och på resningen kände hon Louis de Chåteauneufs alezan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
