Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du är åtminstone ärlig i vissa saker,» sade han
bittert.
»Du skulle bli förfärligt olycklig med mig.» — Hon
var nu helt lugn och ville blott tala ut med honom. — »Du
kan ju aldrig tåla, att jag har en egen mening — och det
har jag alltid.»
»Tills det kommer någon, som du älskar, och helt
för-slafvar den,» svarade han missmodigt, med kärlekens
skarp-synthet.
Hon skakade på hufvudet. — »Jag har alltid varit som en
vild fågel, sade de hemma på les Fougères. Din egen
moder och alla våra vänner i Paris säga detsamma hvar dag.
Jag tror icke, att jag någonsin duger till att sättas i bur.»
»Men om jag blott kunde begripa denna motvilja för
att gifta dig med mig! Ty detta fantasteri kan då omöjligt
ensamt vara skuld däri. Du håller ju af mig?»
Hon skrattade uppsluppet. Spänningen och ångesten
hade plötsligt slagit om i öfvermodig munterhet. Den
vaknande kvinnan njöt omedvetet af att se mannen vid sidan af
sig plågas af svartsjuka, tigga om och pocka på hennes ömhet.
»Jag älskar dig, Louis — som en broder! Nej, blif
nu icke rasande. Kanske en gång, när vi bli gamla, och
jag har glömt mina »svärmerier» — hon smålog halft
spotskt, halft vemodigt — »så slå vi ändå våra påsar ihop.
Monsieur de Talleyrand har sagt, att jag blir en praktfull
ambassadris 1»
Hon rätade på sig och gjorde skälmskt en sirlig, graciös
nigning vid foten af trappan. — »Nu går jag upp och
förbereder grefvinnan. Stackars faster — hon har hört hästen
trafva hela tiden, och kan inte begripa, hvar du har blifvit af!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
