Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Edmée, du vill? Säg, att du vill,» hviskade han
förtvifladt, ömt.
Hon kunde ej få fram ett ord för snyftningar, men
hon skakade på hufvudet, så hopplöst bestämdt, att han
strax suckande släppte henne.
»Tänk efter, Edmée,» sade han tungt, lamt, i det han
halft vände sig ifrån henne, uttröttad till själ och kropp af
den våldsamma spänning och alla de sinnesrörelser, han
oafbrutet lefvat i alltsedan förra aftonen. »Tänk efter ännu
%
en gång — Iifvet är så långt och trist.»
Hon såg upp från stolen, där hon satt, och i det hon
tog näsduken från de våta ögonen, svarade hon med sina
skälfvande barnaläppar:
»Döden kan man alltid finna.»
Han suckade, trött af denna orkeslösa kamp mot en
vilja, som han kände vara starkare än hans. Ett ögonblick
stod han stilla — liksom tvekande — så vände han sig
tvärt om och gick ut ur rummet.
Edmée fick rätt: när Louis riktigt hade tänkt sig för,
och han hade både klokhet, äregirighet och skarpsinne, tog
han sitt parti och reste på den af ministeriet fastställda
tiden. Genom att stanna riskerade han allt; hans ställning
som återvänd emigrant var alltför osäker och farlig, den
inbjöd till alla möjliga godtyckligheter från regeringens sida;
gaf han sig till att kämpa mot diktatorn, visste han, att
marken skulle vika under hans fötter. Dessutom hade han
icke hjärta att krossa sin mors förhoppningar — att med
ett slag förstöra hela det arbete, hon med oändligt tålamod
och under oändliga faror hade gjort för hans framtid alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
