- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
110

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Midt i det klara, kyliga vintersolskenet, som i en bred,
sned strimma strök in genom fönstrets små, blyinfattade rutor,
med bakgrund af en gammal, starkt förgylld gobelintapet,
satt Edmée på den spensliga, efter antiken imiterade
löj-bänken. Hon bar en enkel, gråbrun sidendräkt, öppen i
halsen och nästan utan ärmar, hvilken under bröstet
sammanhölls af ett smalt gyllene bälte och därunder i mjuka veck
föll tätt åt höfterna. På grund af hufvudvärken hade hon,
strax hon kom in i rummet, helt löst upp sitt rika, tunga
hår, som nu oordnadt böljande föll ned öfver skuldrorna
och ryggen. Då hon hörde Bonapartes steg utanför dörren

— hon kände dem — reste hon sig hastigt upp från sin
hvilande ställning; och med ena handen stödd mot bänkens
säte, den andra upplyft för att föra undan håret — hufvudet
på sned mot den litet uppskjutna skuldran — satt hon
väntande, lyssnande. Han sköt varsamt, men bestämdt upp
dörren och trädde in.

Hon gjorde ingen rörelse. Hennes hufvud sänkte sig
kanske blott en smula djupare, och fingrarna klämde om
soffans kant. Den bleka, fina profilen med håret
brons-glänsande i solskenet, tecknade sig skarpt belyst mot dess
bakgrund af gammalt guld. Hon liknade ett helgonporträtt
på ett kyrkfönster, när solen skiner.

Bonaparte gick långsamt fram emot henne. Mer än
något annat älskade han hennes fria, furstliga skönhet, som
tillfallet nu på ett så ädelt sätt ställde i relief. Betagen
böjde han sitt ena knä mot golfvet och förde den hand,
hon nyss låtit sjunka, till sina läppar.

»Edmée,» sade han lågt, med lidelsefullt allvar, »aldrig
har jag så länge friat till någon kvinna. I månader har jag
nu suckat för dig som en page för en drottning — det är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free