- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
119

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

väntansfiilla lycka bar henne öfver alla annars möjligen
pinsamma intryck och gjorde henne helt och hållet osårbar.

Förste Konsuln satt emellan de två unga, nygifta fruarna

— Madame Junot och Madame Lannes. Han skämtade
muntert med dem, ofta en smula närgånget, och fick dem
ett par gånger till att rodna. Han var i ett briljant humör,
och den hans fasta, lysande blick och ljusa, strålande leende
för ögonblicket träffade, kände sig som genom ett trolleri
strax försatt i samma lyckliga, öfvermodiga stämning.

Efter frukosten hade Madame Bonaparte ställt om
»mystifikationer» för att roa sina unga gäster, och ehuru Förste
Konsuln, hvad alla visste, i regeln afskydde detta moderna
nöje, stannade han likväl kvar. Till slut kom där en bekant
spåkvinna, för effektens skull förklädd till zigenerska. Hon
spådde flera af damerna och utbad sig därpå vördnadsfullt
att få se Förste Konsulns hand. Efter att först ha nekat,
gaf han på allas böner med sig.

»Men jag har hört sägas i Orienten, att när man låter
spå sig, skall man söka komma till att stödja handen mot
en kvinnas hjärta, så vänder ödet sig till det goda.»

»Det har jag också hört,» inföll Eugène de
Beau-hamais. »Förmodligen skall det symboliskt antyda, att en
kvinnas kärlek gör mannen så stark, att han stödd på den
kan besegra sitt öde.»

Medan Eugène talade, hade Förste Konsuln vändt sig
om, och hans blick flög forskande öfver damernas lysande
grupp.

»Mademoiselle de La Feuillade,» sade han plötsligt, med
en ton, som skulle vara skämtande. »Ni, som ännu är fri
och utan en svartsjuk äkta man — vill ni låna mig ert
lilla hjärta ?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free