- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
128

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Kungens stora kabinett». Sålunda stodo hans privatrum i
direkt förbindelse med den egentliga statvåningen, hvilken,
från den mäktiga * Salle des Cent-Suisses* i ur-paviljongen,
genom flera salonger sträckte sig ända till och med
Diana-galleriet, som gränsade upp till Florapaviljongen, och hvilka
alla — i motsats till den enskilda våningen — hade fönster
åt gården.

I Constants kammare kastade hon sin våta kappa och
slöja och gick därefter hastigt — utan tvekan — allena in
i Förste Konsulns sängkammare. Här behöfde hon aldrig
frukta att bli öfverraskad, ty efter klockan elfva om aftonen
tordes aldrig någon utan särskild kallelse sätta sin fot där.
Den stod efter denna tid till Mademoiselle de La Feuillades
disposition; det kunde nämligen hända, att hon timvis, då
han var upptagen af arbete, kunde få vänta på honom.

Ljusen voro tända som vanligt, och eld brann i kaminen.
Bonaparte steg ofta upp midt i natten, och han fordrade,
att rummet alltid skulle vara varmt. Edmée gick fram och
rörde bland vedträden, under det hon på samma gång
lyssnade efter, om han kunde vara i biblioteket, hvilket han
använde till arbetsrum. Då hon emellertid icke kunde
förnimma något ljud, vågade hon försiktigt glänta på dörren.
Där var ingen — men inifrån »Kungens stora kabinett»,
där hon visste, att man brukade hålla ministerråd, hördes
däremot röster i ifrigt samtal. Hon stod stilla ett
ögonblick — suckade — och gick fram till en spegel för att
rätta på sin klädsel. Hon hade ätit middag i hôtel de
Périgord och hade, när hon kom hem därifrån och skilts
från sin tant, blott gått rakt igenom sina rum och nedför
den hemliga trappan, utan att ge sig tid att förändra det
minsta vid sin dräkt, utan att ens taga ytterkängor på. Också

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free