Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sidan på sin adjutant; hans ansikte hade ett uttryck af på
en gång tillfredsställd, triumferande stolthet och brydd,
förlägen skygghet. Duroc förstod ögonblickligen alltsammans
— han böjde sig ned och tog sakta upp en af de små
genomvåta silkesskoma.
»Den stackars lilla prinsessan,» sade han nästan ömt,
med en ton, hvari icke spårades en skymt af ringaktning
eller löje. »Hon har slitit bra ondt för att komma till sin vänl»
Förste Konsulns ögon blefvo plötsligt fulla af tårar, han
omfamnade Duroc.
»Gå min vän, min bäste vän . . . Låt mig väcka
henne, hon får ej veta, att du har sett henne. Det kunde
skrämma min lilla stolta väninna.»
Duroc tryckte hans hand och höjde blicken uppåt.
Han gick tyst ut.
Förste Konsuln sof sedan den 18 Brumaire sällan längre
än ett par, tre timmar om natten. Ljusen brände alltid i
hans kabinett liksom elden i kaminen, och på ett litet bord
blef om aftonen insett en flaska vin, frukter och en kall pastej.
Klockan var nu nära fyra på morgonen; en smula blek
i skenet af de snart nerbrända ljusen, reste sig Mademoiselle
de La Feuillade från bordet, där hon ett ögonblick tagit
plats. Förste Konsuln räckte henne glaset med Champagne.
»Drick, min drottning! Du är ju så blek som kungens
liljor, se nu om kungens vin kan krya upp dig. Jag dricker
det till ära för dig och Frankrike! Han gjorde en liten grimas,
i det han tömde sitt glas. Det smakar godt, men ...»
»Du föredrar dock din Chambertin med vatten,» skrattade
Edmée. Hon stod redan framför spegeln och försökte fasta
slöjan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
