Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
se, om du finner spår af det, du väntat att finna — blygsel
eller sorg.»
Han höjde långsamt, liksom motvilligt sin blick, och
mötte hennes. Den var strålande och klar, och hennes
leende var stolt, nästan högdraget.
»Du har ett styft sinne, min kusin,» sade han blott.
»Du vill icke tro mig? Gör, som du vill, men det
säger jag dig» — hon reste sig halft upp i sängen och
lyfte handen, liksom till ed — »intet af det, som händt
mig under dessa två månader, ville jag undvara. Intet, hör
du, icke ens denna feber.»
»Edmée!» — han rätade sig strängt. — »Du talar ett
språk, som minst af allt anstår en ädelboren kvinna.»
»Så skulle visst en hvar säga i ditt ställe — kanske
alla män, utan undantag.» — Hon talade nu lugnt, med mild,
stilla röst, liksom anginge hans ord benne icke. — »Men jag
är en ädelboren kvinna, och aldrig, tycker jag, har jag
bättre förstått, hvad som anstår mig, än nu. Jag vet, att
mitt lif har blifvit ett undantag från regeln — men är då
regeln det högsta du kan tänka dig?»
Louis reste sig. — »Jag vill ej diskutera med en
febersjuk flicka. Jag bad om lof att hälsa på min kusin, emedan
det skulle gifvit anledning till sladder och kommentarier,
om man fått veta, att jag underlåtit det. Nu har jag gjort
min plikt.»
»Louis!» — Hon reste sig halft upp i sängen för att
hålla honom tillbaka. — »Säg mig ... Du finner det orätt
af mig, att jag stannar i din moders hus?»
Han betänkte sig litet. »Ja. Och ändå önskar jag
det,» tilläde han med eftertryck.
o
Hon smålog blidt och ömt upp emot honom. »A,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
