- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
161

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

punkt, varit hatad som en skabbig hund. Stor framgångar
det enda, som förmår människorna att förlåta
öfverlägsen-heten. Och till och med nul Tro aldrig, att jag sitter fast
i sadeln, så skicklig ryttare jag än tror mig om att vara.
Förlorar jag blott en gång ett afgörande slag — som det
vid Marengo till exempel — du skall få se, hur de skola
falla öfver mig som en svärm skorpioner öfver ett lejon.
Men hvarför skulle jag förlora ? — När man spelar vingt-et-un
med Europa på den andra sidan bordet och sitt öde som
insats, så måste man ha förnuft att bli stående vid tjugu.»

Araben Duroc kom fram i dörren. Han kastade en
hastig sidoblick på de båda i soffan och kom bort till dem.

»Ers Majestät tillåter väl?» — Han bugade sig djupt och
hviskade så ned mot dominon: — »Det är visst tid att
förbereda den officiella entréen. Berthier är som på nålar.»

Dominon hälsade drottningen och gick. Araben slog
sig ned på hans plats.

»Jag kan se på Ers Majestäts ögon, att ni är förvånad
öfver er tjänares dristighet.» — Han sänkte rösten och lade
handen på hjärtat: — »Förstå mig väl, och förlåt mig —
han har haft förtroende för migl»

Drottning Anna rodnade häftigt under masken. Hon
gjorde en afvärjande rörelse med handen. — »Jag börjar
förstå,» mumlade hon förvirrad.

»Jag ensam vet det,» fortfor han; »och det genom
en tillfällighet, icke genom någon indiskretion hvarken från
hans eller min sida — det svär jag er vid min ära. Jag
hoppas ni förstår, Mademoiselle, hvilka känslor ni kan
påräkna att finna hos hans bäste vän.»

Edmée de La Feuillade reste sig upp, och, i det hon
gaf handen till sin kavaljer, sade hon klart och tydligt:

U. — Förste konsuln.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free