- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
171

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Junot anade en del, men slog det bort som alltför djärft
och fantastiskt. Om Joséphine hade någon gissning, och
det hade hon säkert, vågade hon i alla fall ej låta märka
det. Hon kände sin mans hänsynslöshet, när det gällde en
passion, och hon hade dessutom själf alltför mycket på sitt
samvçte för att med fog kunna visa sig indignerad.

Hortense fruktade en ny fara för sin mor, som hon
älskade — hon visste ju, att skilsmässan ända sedan
Brumaire hade hängt öfver hennes hufvud — men hon såg
blott, hvad alla kunde se: att Förste Konsuln var en stor
beundrare af Mademoiselle de La Feuillades skönhet och
icke gjorde någon hemlighet däraf. Mademoiselle de
Beau-harnais var för resten under denna tid så upptagen af sina
egna hjärteaffarer, af sin ömhet och sin oro för den
frånvarande Duroc, att hon ej hade tid att ägna andras så många
tankar. Eugène var själf mycket förälskad i Mademoiselle
de La Feuillade, som behandlade honom med ett retsamt
öfverlägset, än skämtande, än sentimentalt koketteri, hvilket
i all sin oskuld — eller kanske just därför — var väl ägnadt
att betaga honom hans misstankar, ifall han djärfdes att ha
några. Förste Konsuln hade på sitt vanliga praktiska sätt,
här — liksom i Paris — så habilt inrättat allt för deras
möten, att de kunde försiggå fullkomligt ostörda. Hans
arbetsrum låg omedelbart under den gästlägenhet på vänstra
gafveln, hvilken Edmée bebodde, och genom en liten trappa,
som han i hemlighet låtit inrätta under vintermånaderna,
stodo de i direkt förbindelse med hvarandra. Madame
Bonaparte bodde, som sagdt, i andra ändan af huset. Hennes
man behöfde ej ens tänka på Monsieur Charles och
sommaren år VII för att här på Malmaison slippa ha några skrupler

— det föll honom helt enkelt aldrig in att ha skrupler,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free