Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
halfhviskande om »en smula mystik» — d. v. s. en
spökhistoria.
Förste Konsuln promenerade fram och tillbaka midtför
fasaden med hakan mot bröstet och händerna på ryggen.
Ibland stannade han och hörde tyst ett par ögonblick på
de andras samtal. Det var mest öfverste Rapp, som förde
ordet. Han hade en kolossal fantasi och generade sig icke
för att skarfva, när det bar till.
»... Det var alltså om natten före Pyramiderna.
Generalen hade haft oss att arbeta som slafvar om dagen och
jag var alldeles utsliten, jag låg i mitt tält och kunde icke
sofva af bara trötthet ...»
»Det händer aldrig en god soldat,» afbröt Lannes
öfverlägset, på sitt burdusa sätt. »Du hade väl litet
hjärtklappning före affären kan jag tro.»
Rapp stack handen innanför västen och försökte se
imponerande ut öfver sin styfva halsduk. Han var stött, och
damerna måste tigga honom länge, innan han ville fortsätta.
Till slut gaf han — godlynt, som han var — med sig.
»Jag låg alltså i mitt tält. Det var mycket mörkt,
midt i natten, och jag hörde intet annat ljud än af hästarne,
som skubbade sig uppåt hvarandra och gnäggade. Så
plötsligt slog klockan tolf — tolf ...»
o
»A, Gud!» — Madame Bernadotte var redan nära att
svimma. Hon grep Eugène om armen och tryckte sig tätt
intill honom — han tog henne fast om lifvet.
Rapp gjorde en effektpaus; så fortsatte han med dyster,
hotande stämma:
»Och knappt har klockan upphört att slå, förr än jag
ser en liten hvit trekant, så stor ... så stor . . . som
Förste Konsulns hatt.» — Bonaparte passerade i detsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
