Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ovillkorligt suckade, hviskade hon: — »När jag har dig, är
jag lycklig.»
Han slöt henne häftigt i sina armar. — »Jag tror, att
det, som gör dig så bedårande, Edmée, det är din märkliga
förmåga att lefva blott i nuet. För dig existerar icke förtid,
icke framtid — ditt lif koncentrerar sig alltid i den minut,
som är.»
»Ja.» — Hon såg glad upp. — »Är det då icke
godt?»
»Jo, det är godt, ty därför är det hos dig hvila, som
hos ingen annan.»
Hon hörde knappt, hvad han sade. Tryckt intill honom,
mumlade hon lidelsefullt:
»Om jorden brast under mina fotter, om himlen föll
öfver mig — blott jag hade dig, skulle jag icke känna
detl»
»Och, om du icke hade mig längre?. . .»
Hon smålog upp emot honom, ett egendomligt, klart
och fast leende, som han sedan ofta mindes:
»Döden ligger i vår högra hand, vet du väl.»
»Och du, som är lifvet själft, du skulle icke vara rädd
för döden?...»
Hon såg ut för sig — förbi hans ansikte — ögonen
voro en smula sammandragna. — »Jo,» sade hon sakta, »jag
fruktar döden. Jag tycker ofta — nej, icke ofta, ty jag
tänker icke ofta på det, men ibland tänker jag, att det
dock måste vara vår största sorg, att vi alla skola dö, du
och jag.»
Han såg uppmärksamt, forskande på henne, så tog han
sakta hennes mjuka, varma hand och förde den till sina
läppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
