Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vi ha förlorat Egypten.»
Med ett utrop dref Junot sin häst intill hans och grep
efter hans hand.
»Egypten 1 O Gud, min Gud!» — Det lät nästan som
en snyftning.
Rapp höll också stilla. Han hade sänkt hufvudet,
öfverväldigad af sin egen och de andras första modlösa
smärta. Egypten — deras drömmars, deras minnens, deras
farors och segrars underfulla land! Han visste, att för
Bonaparte måste förlusten af Egypten kännas, som om han
förlorat ett stycke af sin egen själ.
»Jag har egentligen aldrig trott att vi skulle få’ behålla
det, sedan vi miste Kléber,» sade han enkelt, trist.
»Och att också Desaix och Davoust skulle lämna det
efter den evigt förbannade konventionen i El-Arisch!» bröt
general Bonaparte ut. »Hade jag blott haft dem där
— det skulle aldrig ha händt! Men Menou är en kruka,
en gammal fårskalle, en . . .» Han dref ridpiskan genom
luften så häftigt, att hästen förskrämd gjorde ett språng till
o
sidan. »A, mina vänner,» ropade han bittert — »ni vet,
hvad Egypten var för mig! För Republiken,» tilläde han
långsammare.
Han började detaljeradt tala med dem om allt, hvad
som händt sedan engelsmännens landstigning i Mars. Han
utbredde sig öfver oenigheten mellan generalerna, Menous
obeslutsamhet och missgrepp, och berättade ändtligen
nyheten om Belliards kapitulation i Kairo. — »Menou sitter nu
innesluten i Alexandria — han håller sig ännu och försöker
genom styfsinthet böta på sin dumhet. Som om det kunde
hjälpa! Det är märkvärdigt — de äro allesammans så satans
tappra och dugliga, när det gäller att föra en brigad eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
