- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
202

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon började gå fram och tillbaka på golfvet med
händerna för tinningarna. På vägen förbi spegeln kom hon att
kasta en blick däri — hon blef själf förfärad öfver den
brännande, förvirrade blicken i sina annars så klara ögon.

o

>A, hvarför är jag icke hos honom i natt — just i
natti» mumlade hon och vred sina händer. Hon stötte upp
fönstret och lutade sig långt fram öfver karmen, natten var
kylig och mörk.

Den friska luften gjorde henne godt; med uppbjudande
af hela sin viljekraft försökte hon ändtligen fatta sig. Hon
låste fönstret och började kläda af sig.

>1 morgon skall jag se honom,» sade hon sakta till
sig själf. »Han får ej ana något om detta. Han skulle
förakta mig.» — Hon studsade vid ordet — det hade hon
aldrig sagt sig själf förr.

Utmattad somnade hon in fram på morgonsidan. När
hon vaknade, sken solen in i rummet. Madame Junot stod
vid sängen och ryckte henne i håret.

»Men, Edmée — det är ju nära middag, hvad tanker
du på? Här är bud från Madame Germon, som fåfängt har
sökt dig hemma hos dig. Det är om din klädning till
middagen i dag . . . Och kom ihåg, att vi lofvat Duroc att se
revyn i förmiddag från hans fönster ...»

Edmée klädde sig med hjälp af Valentine — solen och
friska luften gjorde henne godt, hon kände sig nästan rask
igen. Därpå for hon med Madame Junot och ett par andra
damer till revyn i Tuilerigården. Bonaparte såg henne, där
hon — helt nära honom — lutade sig ut genom fönstret
i rez-de-chausséen; han förde handen upp till hatten och
hälsade henne med det leende, hon visste var hennes.

När hon ändtligen efter revyn kom hem i Rue du Bac,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free